Tisdag

Jag har en sådan satans huvudvärk idag och det är så typiskt... Imorse var jag på akupunktur för just huvudvärk och snart ska jag till svägerskan och skruva ihop en massa IKEA-möbler. Imorgon ska jag jobba sent. Jag vet ju att huvudvärken kommer att hålla i sig. På torsdag åker vi "hem" för att gå på begravning på fredag. Garanterad huvudvärk då också. Fy, vad det kommer att bli hemskt. Antagligen den värsta dagen jag varit med om, om jag får gissa.
Det blir så konstigt när jag pratar med ungarna om att T är död. Igår sa jag att det är ju som att jag hade dött, jag har ju också tre barn. Men de bara "Nääähääää, det är det ju inte! Vi skulle ju sakna dej jääättemyyycket ju!!" Och jag försökte säga att det är ju precis vad T:s barn gör, saknar henne jättemycket. Men de verkar inte förstå alls. De verkar tro att kopplingen mellan T och hennes barn och kopplingen mellan dem och T är samma. Men hon var ju deras mamma precis lika mycket som jag är mina barns mamma. Fast hur mycket behöver de förstå egentligen? Det är ju bara bra om de inte är ledsna. Jag tror att det är lite egoistiskt av mig, tror att jag vill att de ska vara tacksamma över att deras mamma lever och det är ju helt skumt. Även fast det är bra att vara tacksam så kanske man som barn inte behöver vara tacksam varje dag över att ens mamma inte är död.
Hursomhelst tittade jag på kort nyss och kom ihåg hur glad hon var sista gången jag såg henne. Och det gör så ont att tänka på att hon inte finns mer.