Jag pratar ofta i sömnen. Något min pojkvän vant sig vid vid det här laget. I början när vi nyss träffats sov han över hemma hos mig i min 90-säng när jag bodde hemma hos pappa. Han låg och läste en av min brors Kalle Anka-pocketar medan jag låg och sov bredvid. Helt plötsligt satte jag mig rakt upp i sängen och sköt två varv med maskingevär. Sedan la jag mig igen och sov. Han fick hjärtklappning och blev lite orolig...
Imorse berättade han att jag väckt honom genom att väsviska Det är någon där nere! Sedan hade jag kollat mig omkring och sett att alla barnen var hos mig och sagt Nej, det måste vara någon annan... Och somnat om. Pojkvännen kunde däremot inte somna, utan var tvungen att smyga ner och kolla. Han sov inte så bra resten av natten...
Dottern verkar ha ärvt det där. Igårkväll när jag kollade på teve i sängen gick hon upp och började picka på klädskåpet med händerna, precis som om hon plockade löss eller något. Jag ska bara.... Jag ska bara... Jag ledde henne till toaletten och efter det somnade hon om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar