lördag 20 mars 2010

Något gemensamt, A. Har också en sambo som köper stora ostar och jag tycker också att det känns tryggt. Han hade nästan aldrig pålägg när han var liten, hade din det? Kan det vara en slags kompensation för påläggsbrist som barn? Men borde då inte vi vara de som köper stora ostar?
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym20 mars 2010 kl. 14:23

    haha precis en sån där
    nej han hade inte påläggsbrist vad jag vet
    han växte ju upp hos en rik styvfar...men varannan helg var han ju hos sin pappa och där var det kanske inte lika noga
    så för honom kanske den symboliserar nåt ändå

    du och jag har ju lärt oss att det där med pålägg bara är onödig lyx...därför skulle vi aldrig lägga pengar på en ost! =)
    jag tar fortfarande halva skinkbitar

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)